|
Jag mår dåligt när jag tänker tillbaka till tiden då jag var lycklig, då jag alltid var glad.. Jag hade en helt annan glädje i kroppen och jag mådde mycket bättre hela tiden. Det är sorgligt att ha ett stort hål i hjärtat, och den platsen kommer INGEN kunna hela. Det var din plats och den kommer alltid att finnas där för dig. Du lagade hålet när du kom men slet upp det när du försvann. Men det har inte läkt än och jag känner att det alltid kommer vara ett litet hål där för dig.
Jag saknar allt, jag saknar allt som var där, det som alltid fick mig att skratta fast det inte ens var ett dugg roligt, jag saknar allt. Det sårar fortfarande och jag tänker på allt varje dag. Det kommer alltid finnas.. Det försvinner aldrig.
Alla sätt man försöker med för att glömma, fungerar inte. Det är bara att vänta, men tiden går alldeles för segt, jag vill inte glömma, jag vill bara må bra igen, må bra på riktigt. Just nu kan jag bara göra det vissa stunder, inte jämt men vissa stunder och de stunderna är med mina vänner. Får mig alltid att tänka på annat och det är jag sjukt tacksam för även om jag inte är den bästa på att visa det.
Jag har ingen aning om varför jag skriver detta här, men jag vill bara skriva av mig.
|
